a 14. Sir 37,26.39,9
b 16. 1 Mos 5,24; Vish 4,10; Sir 49,14; Hebr 11,5; 17.1 Mos 6,9.7,1; Hebr. 11,7; 18.1 Mos 9,9
d 20. 1 Mos 17,1.22,1; 1 Mack 2,52; Hebr 11,17; Jak 2,21
e 21. 1 Mos 12,3.13,16; 15,18; 22,18; Ps 72,8; Sak 9,10
f 22. 1 Mos 26,3
Sir 44
Fädernas lov: Henok, Noa, Abraham, Isak, Jakob.
1Nu vilja vi prisa ärorika män, våra fäder efter deras tidsföljd. 2Stor härlighet har Herren berett genom dem; sitt majestät har han uppenbarat från uråldrig tid. 3Män som hava härskat i sina riken, och män som hava vunnit ett namn genom sin makt; som hava givit råd genom sin insikt, och som hava framburit förkunnelse genom profetior; 4som hava varit folkets ledare genom sina rådslag och genom sin insikt i dess skriftlärdom, och som med visa ord hava meddelat sin undervisning; 5som hava uppfunnit visor till att sjunga och författat och upptecknat diktverk; 6rika män, utrustade med ägodelar, som hava levat fredligt i sina boningsorter - 7alla dessa hava i sin tid hållits i ära och åtnjutit berömmelse, medan de levde. 8Somliga bland dem hava lämnat efter sig ett namn, så att man förkunnar deras lov. 9Av andra har icke någon aminnelse blivit bevarad, utan de hava försvunnit, som om de aldrig hade funnits till. Ja, det är med dem, som om de aldrig hade varit födda, och likaså med deras barn efter dem. 10Men de som nu följa äro fromma män, vilkas rättfärdiga gärningar icke hava blivit förgätna. 11Hos deras släkt förbliver det goda de hava efterlämnat, och deras kvarlåtenskap förbliver i deras efterkommandes besittning. 12Deras släkt står fast i förbundet, och deras barn för deras skull. 13Till evig tid bliver deras släkt beståndande, och deras ära skall icke utplånas. 14Deras kroppar ligga begravna i frid, och deras namn lever från släkte till släkte. 15Om deras vishet förtälja folken, och deras lov förkunnar man i församlingen. 16Henok var välbehaglig för Herren och blev tagen bort, ett föredöme i bättring för kommande släkten. 17Noa blev befunnen ostrafflig och rättfärdig; i vredens tid tjänade han såsom en lösepenning. Fördenskull blev en kvarleva lämnad på jorden vid den tid då floden kom. 18Ett evigt förbund blev slutet med honom, att allt levande icke vidare skulle utplånas genom någon flod. 19Abraham var en stor fader till många folk, och på hans ära blev icke någon fläck funnen. 20Han höll den Högstes lag och trädde i förbund med honom. På sitt kött fullbordade han förbundet, och i prövningen blev han befunnen trogen. 21Fördenskull fastställde Herren åt honom genom ed att folken skulle varda välsignade i hans säd, och att han skulle göra honom tallös såsom jordens stoft och upphöja hans säd så högt som stjärnorna och giva dem en besittning från hav till hav, och ifrån floden intill jordens ända. 22Också åt Isak fastställde han på samma sätt, för Abrahams, hans faders, skull, välsignelsen för alla människor, och förbundet. 23Han lät den ock vila på Jakobs huvud; han utmärkte honom med sin välsignelse och förlänade honom arvet. Han utskiftade hans arvslotter och fördelade dem bland de tolv stammarna. a b c d e f g
Copyright information for
Swe1917